Dag 10 på Malta

Idag tänkte vi berätta om familjen Coppini som vi bor hos, som ett litet avbrott i berättelserna om vad vi hittar på om dagarna.

Vi bor hos Isabelle och George, ett ungt pensionärpar som har haft studenter de senaste 6 åren och nu är uppe i över 400 pers! De har en bok med namn och mejladress till alla, och påstår att om de bara läser namnet och ungefär när personen var här så kommer dem ihåg dem. Isabelle tror vi mer på än George, han har svårt att komma ihåg vad vi som bor här nu heter 😉 Som mest har de haft 10 inneboende samtidigt, just nu är vi 5 st. Vi två tjejer från Sverige och tre killar från Frankrike, en av dem läser engelska här på EF och är just nu inne på vecka 8 av 13. De andra killarna har vi inte sett lika mycket av och har där med inte pratat lika mycket med dem, en av dem praktiserar som kock och den andra som servitör (på samma restaurang). Deras arbetstider är alltså när vi är lediga och vise versa. På fredag blir vi dock ännu en inneboende, det ska komma en flicka till även hon från Frankrike.

Huset vi bor i är alltså ganska stort, eller snarare högt. Garage i källaren, två lägenheter på bottenplan som är uthyrda (finns en våning till mellan den och vår, så den bör tillhöra lägenheterna), våning med kök och vardagsrum där de tre rum vi och fransmännen har finns, en våning till där Isabelle och Georges sovrum ligger och där den franska flickan ska bo och sen kommer taket. Vi kommer upp med hiss som stannar mitt mellan vardagsrummet och matplatsen.

Vårt rum är inte mycket mer än två sängar med sängbord, garderob med spegeldörrar och byrå samt liten balkong med eftermiddagssol . Vi har egen toalett med dusch, där avståndet mellan dörren och handfatet är ca 2cm och man slår armbågarna i väggarna varje gång man duschar. Men det är jätteskönt att vi har eget och även att vi fått handdukar att låna.

På torsdagskvällar kan vi lämna tvätt till Isabell, och när den är ren och torr får vi leta upp våra grejer i en korg där alla studenters kläder finns. Spännande att leta genom ca 20 olika par strumpor efter sina egna. Det är dock väldigt lyxigt att vi har sån service med tvätten, det är inte självklart för alla värdfamiljer att göra det gratis. På fredagar kommer en städerska, då vill dem helst att vi ska ha lagt ner våra grejer i lådor och in i garderoben så att det bara är för henne att städa när hon kommer.

Varje kväll äter vi som är hemma kvällsmat tillsammans, vilket inte heller är uppenbart om vi pratar med de andra också är på Malta. Visst att alla får mat, men inte att sitta ner och konversera med värdfamiljen under tiden. De har vissa regler runt bordet på kvällen, telefonen får vi bara använda om det är våra föräldrar som ringer och så är det detta med språket… Tanken är att vi ska prata engelska, om vi börjar prata på våra språk mellan oss börjar Isabelle och George prata på maltesiska. Helt ärligt är det inte så kul att sitta med andra människor och inte förstå, så vi försöker prata engelska så mycket som möjligt. De franska killarna verkar dock vara av en annan uppfattning, eller så tycker de att engelska är för svårt även om de är här för att lära sig bättre. Det blev lite kollision här om dagen då de pratade franska, George och Isabelle maltesiska och vi tjejer engelska för att försöka samla gruppen, gick så där så vi sa inte jättemycket.

Maten är varierad och god, de äter mer zucchini här än vad vi gör hemma vilket Cajsa inte riktigt uppskattar men i övrigt går det bra. Oavsett så behöver vi inte gå hungriga, eftersom vi alltid får två rätter efter varandra. Först de flesta dagarna någon soppa, och sen nått mer i stil med kött, sås, grönsaker och potatis/pasta/ris och ofta bröd till om man vill. Under våra måltider har vi fått många historier om deras barnbarn och andra studenter de haft. Mestadels trevliga historier, vissa jättegulliga och andra mer för att berätta hur det blir om vi inte sköter oss (med att komma hem i tid om man är omyndig, inte ta in okänt folk, inte dricka sig oredig och att komma till maten). En om en japansk kille som var smal som en sticka och åt som en hel skolklass har vi fått höra minst fem gånger redan. Vi har även fått prova både elefantsnabel och krokodil, om man litat på alla Georges historier. Han har även lejon på balkongen samt en hund.

Det med att komma precis i tid och säga ifrån långt innan om vi inte ska äta eller inte är för oss inget problem, vilket det vad vi hört kan vara för vissa andra. Våra värdisar kan komma lite innan 19.30 (då vår mattid är) och fråga om vi är hungriga, om maten är klar och alla som ska äta är inne. De är också toppen om man missar bussen eller så, de har stor förståelse för oförutseda händelser och galen trafik som kan ställa till det. Om vi ska äta ute med de andra eller så är det bara att säga så ber de oss att va rädda om oss och ha det så roligt.

Med hela denna långa berättelsen vill vi summera att vi har det bra, om man bortser från att maltesiska hus inte har någon värme så som vi har i Sverige… och att vi tror oss ha de bästa värdisarna av de som vi på Malta är placerade i 🙂

Tidig soluppgång
Lite senare soluppgång, titta på figurerna vid räcket… (tyvärr är ingen av dem från idag)
Utsikten från vår matplats
Ett av Georges husdjur

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *